I år blev det inget reportage från Pågadata. Istället blev det en stilla närvaro med reflektioner kring demoscenen.

Bakre delen från årets Pågadata i Teckomatorps Folkets hus. Under partyt medverkade uppskattningsvis ett 50-tal deltagare. Bild: Jack-Benny Persson.

Efter att ha varit sjuk med giftstruma under en längre period hade jag ingen energi att göra ett reportage från årets Pågadata. Inte heller förra året blev det något reportage då sjukdomen var i sin linda. Hur kul det än är att göra reportage tar det ändå fem dagar i anspråk, från tidig morgon till sen natt. Först två dagar på plats för att samla material och därefter tre dagar för att redigera videoklipp och bilder. Och många timmars skrivande.

I år bestämde jag mig istället för att medverka på partyt och njuta av det till fullo, utan några måsten att samla material och göra intervjuer. Och det visade sig vara något alldeles speciellt. I år fick jag känna den gemenskapen som alla pratat om på tidigare partyn. Jag fick sitta ner och njuta av alla demon. Av alla datorer som visades upp. Av alla samtalen. Av en värld av retrodatorer, elektronik och BBS:er. Av en svunnen tid som ännu är så levande. Av en tid innan webben. Av en tid då datorer var spännande, nytt och outforskat.

Men som Carl “grip” Svensson så väl beskriver i More retrocomputing, less nostalgia så handlar retrodatorer inte bara om nostalgi, utan mer om att använda dem som verktyg för att skapa musik, program, spel och mycket annat. Och att meka med hårdvaran. Det är det här som kulturen handlar om – skapandet, programmerandet och mekandet.

Och kultur är precis vad det är. Demoscenen blev nyligen officiellt en kultur. Och med handen på hjärtat grämer det mig att jag inte hade energi att göra ett reportage i år när det äntligen har fått kulturstatus, för vem vill inte kunna titulera sig som kulturjournalist?

Men kulturstatus eller ej, demoscenen har länge varit en kultur långt innan den fick en officiell status. Redan 1994 i boken Copyright finns inte nämner Linus Walleij demo som en konstform. Linus är själv aktiv inom scenen i gruppen Triad under namnet King Fisher. Triad medverkade också på årets Pågadata och tävlade med flertalet demo.

När jag var i yngre tonåren läste jag Copyright finns inte flera gånger om. Jag var helt fascinerad av de kulturer som Linus skrev om, alltifrån rave- och hacking- till demoscenen. Det var världar som jag aldrig hade kommit i kontakt med och som verkade omöjliga att komma in i.

När jag nu sitter här, ungefär 26–27 år senare, inser jag att jag faktiskt har varit på både raveparty, datorparty och hacking-träffar i min ungdom. Och nu har jag även varit på flertalet demopartyn i vuxen ålder. Det är däremot enklare att komma i kontakt med demoscenen nu än någonsin. För 30–35 år sedan var scenen mer sluten, vilket också har bekräftats på tidigare partyn av bland annat Jucke.

Det är mycket tar vare Copyright finns inte som jag själv blev intresserad av att skriva. Och med handen på hjärtat har den boken också inspirerarat mig att vilja skildra demoscenen genom de reportage jag har gjort tidigare år. Jag har länge burit på en längtan av att ta mig in i scenen och visa upp den för världen. Visa upp att det finns en frodande kultur och gemenskap, att allt inte bara är krig och elände i världen.

Reportagen har dessutom gett mig så mycket. Under lång tid kändes mitt datorintresse ganska ensamt. Det fanns inte så många runt om mig som hade det intresset jag hade. Ingen att diskutera och dela erfarenheter med. Ingen att dela passionen och glädjen med. Ingen att sitta ner och meka datorer och elektronik med. Men genom reportagen öppnades en helt ny värld av likasinnade. En värld som jag förmodligen hade varit för blyg att ta mig i in om det inte vore för att jag kunde gömma mig bakom kameran och anteckningsblocket.

Även om mitt djupaste intresse – Unix i alla former – inte är det som demoscenen egentligen sysslar med har jag ändå alltid känt mig välkommen och hittat likasinnade. Redan vid mitt första besök hos föreningen Syntax Society bekräftades detta. Stefan “shoe” Nordlander pratade om sitt Unix-intresse i reportaget från sommarpartyt 2023. Och Carl “grip” Svensson – som också är från Syntax Society och aktiv i demoscenen – har skrivit flertalet texter om Unix på datagubbe. Även årets sommarparty hos Syntax Society bjöd på många intressanta diskussioner om Unix.

Under helgens Pågadata hade jag med mig en Sun Blade 1500 körandes NetBSD, en dator som jag har köpt av Stefan “shoe” Nordlander. Jag gjorde inga demon av något slag på partyt, utan mekade mestadels med datorn och NetBSD. Jag fick även tillfälle att visa upp datorn och diskutera Unix med andra som var intresserade. Så även om det är C64 och Amiga som för oss alla tillsammans är datorintresset brett. Under helgens Pågadata kunde samtal höras om bland annat OS/2 Warp, BeOS och Solaris.

Nu har jag äntligen hittat ett hem åt mitt datorintresse vilket har skänkt mig lugn och ro i själen. Jag hoppas att energin återvänder så att det blir fler reportage i framtiden som kan skildra denna fantastiska kultur och gemenskap.